encheeseburgerutanost

Igår var jag hemma hos Malin Lööf för att säga hejdå innan hon far till Paris.
Då hade hon på Amy Mcdonald och gu va jag gillade hennes musik.
Så idag har jag mest lyssnat på Amy, tagit en promenad och kanske bestämt mig för att ringa disken på KSS och  fråga om de kan sätta mig på inringing medan jag är här i Skövde. Inget som lockar direkt mycket då jag ej gillar jobbet plus att man då aldrig vet om man kommer jobba om dagarna eller ej, usch usch. Ska sova på saken.
        
            Amy Mcdonald ( bild tagen ifrån Google.se )

Bion var ju görbra.
Fast det enda som gör det lite trist är ju att nu är Sex and the city slut , typ föralltid. Efter seriern kunde man ju ändå sitta och klura på hur allt skulle gå, men nu efter filmen vet man ju hur allt gick, vilket gör att det känns lite tomt.
Men men, mysig film!

Har pratat med min baby på telefon med, skönt. Fast att höra rösten får en att sakna honom mera ju. puhu.
Och imorgon flyttar Malin Lööf till paris så var ikväll och sa hejdå och så. Alla bara lämnar och flyttar  nu, sorgligt sorgligt är det!!

jjaaja.

Ikväll ska jag och Emma gå på Sex and the city filmen. Emma har redan sett den förut, men eftersom hon säger att den är så himla bra går hon med mig så att jag också ska få se den, det är en riktig vän det!


bild från google.se

Idag har jag och katten gett varandra sällskap framför teven.


Katter kan man lita på.


Och så hoppas jag ju på samtal ifrån amerikatt idag med. Man blir ju galen då man inte har något nummer att ringa,
utan man måste vänta på att få samtalen. Då känner man sig hjälplös och mer ensam, plus att man saknar ännu mera
eftersom garantin på att få höra rösten ifrån honom inte är givet vilket det ju hade varit om jag haft ett nummer och kunnat
bestämma själv när jag vill ringa.


Nästan lite övergiven, känns det som, ibland.


   Jag såg på Arn-filmen nu imorse, lånade dvd:n av mormor, och täänk om man hade levt på den tiden här i Västra
   Götaland, då hade jag definitivt inte fått något telefonsamtal. På så sätt får man väl skatta sig lycklig. Men alltså, grejen 
   är ju den att jag växte upp med allt det moderna, så jag har faktiskt all rätt att gnälla lite på detta.  Sådetså.


   Riiiing mig då din jävel, riing mig!

När jag kikade igenom mina foton på min laptop upptäckte jag att de korten som har vart "de misslyckade" var de bästa och roligaste fotona med mest känsla.
Så i framtiden ska jag slarva som tusan när jag tar kort. Och hoppas på att totalt misslyckas.



Ett underbart misslyckat kort på min älskling.

Damlaget i från USA vann OS-guld i fotboll idag.
Lika bra att jag börjar heja lite på dom ( såvida inte Sverige är inblandat då förståss ).
wohoooh wo wo woowoo!!! 

 
Men den viktigaste detaljen i detta är ju förståss att deras tränare är Svensk , wohowo!

Skit ska då alltid hända.
Brandon åker tillbaka till los angeles på måndag eller onsdag nästa vecka.
Jag åker förmodligen efter i slutet av september istället för oktober då.

Sedan väntar väl helvetet för oss, hur ska vi kunna få vara tillsammans egentligen ? Vi älskar ju varandra och allt vi önskar är bara att få vara ihop. Inte på varsin sida av jordklotet.

Det suger!!!!!!!!!!!!



   Kärlek - Varför räcker inte det ?

Nästa vecka kanske vår brasilienVän ifrån London komma och hälsa på över helgen, det vore ju underbart skoj.
Hoppas!



Jader, han som kan jonglera

  Fikat med båda Malin:orna idag/kväll, vilket var himlans mysigt och trevligt !
  Fast fy vad svensk sommar ska vara kall i år då, värsta pinsamt då jag ändå skrytit lite om att svensk sommar minsann 
  också är varm för Brandon och de andra i London. hah!

  Nu är vi hemma fast mitt rum är för stökigt så vi sitter i köket. Ska städa ikväll vare tänkt. 


Min Gengåvan-taklampa ger fräckt ljus ifrån sig minsann.

Vi vaknar och tror att vi ska missa tåget till Göteborg men gör det inte då det är försenat.
Tar spårvagnen till syrran och ger henne väskor med grejer och kikar på hennes fina studentlya.

Hoppar på nästa spårvagn till Nordstan och käkar pastabuffe.
Efter pastan bär det av mot Liseberg och åkpass.
Kålorado




Inga köer till sakerna så långt ögat kan nå så vi öser på som faen och jag åkte massa saker jag aldrig vågat förut.
Droppen för mig blirdock barnkära Slänggungorna då jag spyr upp köttfärssås efter åket vid en bänk som sedan en pippifågel kommer och äter av fastän jag säger åt fågeln att det inte är coolt.

 Får dig att kräkas.

Jag säger till min karl´ att jag vill vila lite så han åker något rolig grej och jag tittar på.
Efter lite andhämtning är jag redo igen, dock inga snurrigheter, så Flumride är grejen.
Vi sätter oss i flumridebåten och precis när de skickar ut oss i banan kommer spöregnet.  Vi är fast i en flumridebåt i mitten av banan på Liseberg och tror att vi ska dö.
Dör gör vi inte, men dyngsura garanterat.

 Dyngsur som en blöt katt.

Illamåendet känns bättre så Balder igen för antalet gången.
Sedan sockervadd, hålla handen, mjukglass, chokladhjul och tåg hem till Skövde.

Nu fryser jag och äter mina jäkla chips jag vann på Liseberg, bara för att jag sa till Brandon att "Jag tänker spela på chipshjulet eftersom det är det jag minst av allt vill vinna, så jag vinner nog."

Om jag nu är så smart och kan förutspå saker, borde jag väl vara smart nog att avstå med.

Ingen begär ju att någon som inte pratar svenska ska förstå svenska i mataffären.
För min del, min pojkvän.
Vi skulle köpa mjölk.
Så medans jag går och hämtar något annat vi också skulle ha, skickar jag iväg han att hämta mjölken eftersom jag tidigare hade lärt honom att mjölk är milk på svenska.
Han kommer tillbaka riktigt stolt och säger att den mjölken han hittat var billigare än den jag bad om (grön mellanmjölk).
Billigare än mellanmjölken var tydligen FILmjölk.
Han blev såklart besviken på det misslyckade kapet.


Filmjölk, nästan som mjölk.

Igår mördade mamma kräftor i vårat kök.
Tortyrmord typ! Kokas levande.
Därför ska jag äta räkor ikväll, istället.
Fast den röda färgen på kräftorna blev vacker.



Känslomässig stund.

Jag håller mest med rubriken just nu.