hejdå är det värsta jag vet
Jag följde med Brandon till flygplatsen imorse och sa hejdå. Det kändes så konstigt då det längsta vi vart ifrån varann är en vecka under vårt nästan ett års långa förhållande.
Nu dröjer det 1 och en halv månad tills vi ses igen. Gör mig ledsen, känns tomt när man är van att ha han omkring.
Vi kramades hejdå och så satte jag mig på flygbussen tillbaka in till Göteborg och det var bara jag och en till på bussen vilket gjorde att allt kändes ännu mera ensamt.
Att det nu blir såhär är väl både bra och dåligt.
Bra- att detta gör oss starkare då vi förmodligen i framtiden kommer ha problem med att kunna stanna i varandras länder ändå.
Dåligt- Att vi kommer behöva att sakna varann såklart. Jag hatar att sakna. Och att säga hejdå.
Nu är jag ledsen men också väldigt hungrig. Kan inte bara släkten som ska fira mammas födelsedag komma hit nu så jag kan få börja med maten!
Jag svälter snart ihjäl!
Saknar min baby.
